En överraskning på RUL.

Nu är vi hemma igen efter RUL: et!

Goda nyheter: Den lilla bebisen var välskapt och de hittade inga problem alls! Dessutom gick de igenom väldigt noga eftersom det var en student som skulle lära sig att göra ultraljud så vi fick se och höra mer än vi brukar. Till och med hjärtats stora kärl (aorta och vena cava) blev utpekade och så hjärnan, ryggraden, njurarna, magsäcken, tår och lår, händer och fingrar, ansikte och allt vad det var. Den lilla är onekligen väl genomgången och så himla söt!

Det enda som är lite knasigt är att de mätte bebisen till att vara en vecka yngre än vi först trott. Jag är alltså ”bara” 17+0 idag och har fått skjuta på BF-datumet en hel vecka till 30/10! Alla andra ultraljud har visat att jag är en vecka längre gången och våra egna uträkningar om när det hela kunde ha skett tydde också på det. Men de tidigare mätningarna var baserade på CRL (crown to rump length) som kan visa en vecka fel i datasystemet enligt barnmorskan. Så vi får väl gå på detta. Det är lite surt för det blir det officiella datumet från vilken graviditetspenningen kommer räknas så jag får skjuta på den också en hel vecka, fast jag redan har sagt till jobbet att jag ska vara ledig från veckan innan. Vi löser det nog med att ta ut extra föräldradagar för lilla I men ändå. Lite trist är det.

Fast det positiva med detta är ju att jag inte var så långt gången i början när jag ju som sagt drack alkohol utan att veta om att jag var gravid. Så tiden då bebisen kunde ha tagit skada av detta är inte alls så många dagar som jag hade trott.

Vi fick också reda på vad om det är en lillasyster eller lillebror därinne. Det är spännande och roligt att nu veta att vi väntar ännu en liten FLICKA!

Idag gäller det!

Snart ska vi iväg på RUL. Och jag är så himla nervös. Kan det verkligen vara så att allt är ok med denna bebis med, efter all tur jag har haft med de tre första? Har alkoholen jag intog innan jag visste om att jag var mirakulöst spontant gravid gjort att något gått fel? Iprenen jag tog då? Har den skadat? Och sen det som jag har tänkt extra mycket på den senaste tiden; att jag inte känner sparkar som jag är van vid. Är det något fel? Jag känner sparkar ibland men inte som i de andra graviditeterna, inte som jag minns i alla fall.

Men där kände jag just en liten puff igen precis när jag skrev detta och det är så underbart! Kanske ligger bebisen lite annorlunda till denna gång eller så är det bara en lite mindre livlig krabat?

OM allt är bra idag ska vi ta reda på könet. Det ser jag så fram emot. Jag tycker det är mycket lättare att knyta an till graviditeten och bebisen om man vet, men framförallt är det lättare att komma på namn när man bara behöver tänka på 50% av de namn som finns. De stora barnen är SÅ nyfikna på vad det är för en liten en också. Största storasyster vill ha en till syster medan storebror vill ha en bror. Lilla I har inte uttryckt några prefereser.

Så nu senare på förmiddagen är det dags att få reda på alla dessa frågor och förhoppningsvis åka hem med ett stort leende på läpparna!

Återkommer senare idag!

Håll tummarna!

Syskonvagn

Nu har jag varit modig och beställt en syskonvagn redan. Det blev en superbra syskonvagn enligt många, nämligen en Bugaboo Donkey Duo. Ettåringens vagn är rätt så trasig och innan Pyret kommer kan vi använda den nya vagnen i ”mono”läget för ett barn bara.

En svart med röd suflett blev det för oss!

Jag tror det blir kanon!

Eftersom vagnen är hiskelens dyr i Sverige så beställer jag den från England och får då en rabatt på mer än 3000 kr inklusive frakt. 28 dagars väntetid tills den levereras, men det kan jag verkligen leva med. Jag har sett att många köper ifrån England eller andra länder precis som jag och det finns till och med en speciell tråd på Familjeliv för de som har eller vill ha vagnen. Där får man många svar på vanliga frågor om vagnen som är bra att veta med.

Senare köper vi nog till ett Maxi Cosi babyskydd som vi kan montera på vagnen. Det underlättar verkligen att kunna göra så när bebisen somnat i bilen för att inte väcka när h*n ska över i vagnen.

På gravidfronten rullar det på. Illamåendet är borta i stort sett helt. Många reagerar på hur stor min mage är och jag vet att de menar väl men nu har jag fått frågan om jag är säker på att jag inte väntar tvillingar två dagar i rad. Hmm. Lustigt det där att folk ogenerat kan säga att man har stor mage bara man råkar vara gravid. Jag råkar ju inte vara de smalaste människan i världen från början så… Men ändå skönt att det syns att det är en gravidmage och inte bara en stor tjockmage.

Jag jobbar för övrigt på och det känns roligt för det mesta av tiden. Det är bra att komma ut i arbetslivet igen lite innan man blir mammaledig på nytt. Annars hade jag väl nästan glömt hur man arbetar som sjuksköterska kan man tycka. Och sen är det roligt att bli uppskattad för annat man gör också. För även om att vara mamma är ett suveränt ”jobb” i sig så kan man ju behöva känna sig bra på andra saker ibland med.

14+5 idag! 3 veckor och 2 dagar till RUL.

Små små fjärilsvingar (13+5)

Det började redan i slutet av förra veckan. Jag kände ett litet fladder som inte åtföljdes av ett kurr eller visade sig vara bubblor i magen. Först nu är jag däremot ganska säker på det; jag har känt de första rörelserna från Pyret. Jag vet att det är tidigt, men jag känner igen det där och minns att i min förra graviditet kunde jag uppfatta rörelserna tidigt också. Så underbart mysigt.

Den senaste veckan har jag knappt hunnit tänka på att jag är gravid eftersom jag har börjat jobba igen efter mammaledigheten – och det på ett nytt jobb dessutom. Massa andra tankar i huvudet, men så när jag kommer hem på kvällen och mina barn har lagt sig så får jag en liten stund över då jag kan ligga med händerna på magen och fantisera om Pyret och vem h*n är och kommer bli. De stunderna är härliga.

Det är ingen tvekan om att jag är gravid och många tycks se det på nya jobbet. Det är faktiskt obegripligt hur stor magen blivit redan. Jag har läst att det där har att göra med att livmodern blir mer framåttippad efter en graviditet och jag var ju gravid för inte så länge sen och har inte lyckats trimma magen däremellan (minst sagt).

Idag bokade vi om min tid för RUL. Först fick vi en tid när jag skulle vara 19+5, sen efter lite tjat en tid när jag skulle vara 19+0 men efter att ha ifrågasatt varför vi måste vänta en vecka längre denna gång när vi gjorde RUL:et i vecka 18+0 förra gången så fick jag som jag ville och får göra det då istället. Har lite ont om tålamod och vill så veta att allt är bra och om det är en liten kille eller tjej vi väntar denna gång.

Som avslutning lägger jag upp en dagsfärsk bild på MAGEN med stort M. Inte så liten!

Tolv år som mamma idag!

Det är verkligen en ynnest och alldeles fantastiskt underbart att idag få fira min äldsta dotters 12-årsdag. Tänk att jag har varit mamma i hela 12 år! Att jag, som vid 23 års ålder fick veta att jag och min dåvarande man båda hade infertilitetsproblem och inte skulle kunna bli föräldrar på egen hand, trots det nu sitter här med tre underbara barn och ett litet fjärde på bakning i magen.

Hade jag haft en spåkula att se framtiden i den där dagen då doktorn sa att jag har  PCO och min dåvarande man hade mycket få spermier hade jag nog inte trott på det jag fick se.

Det var tufft den där första tiden efter beskedet om infertiliteten. Och det var oerhört jobbigt och hemskt när jag fick svåra komplikationer två gånger under mina IVF-behandlingar, så svåra att jag faktiskt nästan miste livet.

Men så var det också så att jag lyckades bli gravid till slut. Tyvärr fick motgångarna och den svåra tiden under behandlingarna ändå mitt dåvarande äktenskap att falla isär – något som jag märker händer många par i samma situation och som idag känns nästan oundvikligt med tanke på hur svår den tiden var.

Nu för tiden är jag så glad att vi ändå började behandling för att få barn så tidigt i livet. Det bästa jag har från mitt kraschade äktenskap är mina barn. De gör mig så stolt varje dag! Att bli mamma tidigt har gett mig en möjlighet att i mitt nuvarande förhållande ändå kunna få barn med den man jag älskar idag. En underbart härlig syskonskara i en underbart sammansatt familj!

Att vi sedan skulle lyckas alldeles själva att göra en bebis denna sista gång är något jag känner stor glädje och tacksamhet för varje dag.

Det hade jag aldrig kunnat gissa den där dagen för så länge sedan, innan jag blev mamma.

KUB

Idag var det dags! Och jag var för första gången inför ett ultraljud inte alls särskilt nervös. Det kändes bara rätt allting och jag var riktigt lugn.

Och jag hade inget att oroa mig för. Det första jag såg var hur Pyret sprattlade och vred sig. H*n såg ut att ha det livat och kul därinne! Längden var 58mm rumpa till huvud och det lilla huvudet var 18 mm. Fortfarande tycks det vara rätt uträkning på graviditetslängden, dvs att jag är 12+2 idag med BF 23:e oktober (eller 24:e beroende på hur man räknar).

Men vi var ju inte där bara för ett gratis och mysigt ultraljud – utan för KUB. Tack och lov var risken för Downs låg och beräknades till 1:2687 vilket är lägre än med lilla I till och med. Barnmorskan sa att det har lite att göra med att detta är en spontan graviditet, att man vid IVF får en annan uträkning vilket har med hormonstimuleringen man genomgår då att göra.

Så nu är ytterligare en viktig milstolpe nådd! Ett friskt, kullerbyttande foster som växer som det ska! Jag vågar nog beställa den där syskonvagnen snart.

Så lycklig och fortfarande helt lyrisk över att detta kunde hända oss!

Äntligen vecka 13! 12+0

Det är ju något magiskt med den här veckan. Då man gör rätt i att sluta oroa sig för missfall eftersom risken minskar markant från och med nu. Det är nu mycket mer troligt att allt är bra och att man får en bebis till slut.

Lilla Pyret/Lilleplutt ska nu växa till sig och ser ut som en liten människa redan. Och i övermorgon på KUB:et får vi se hur h*n ser ut igen.

Magen min ser gravidig ut och det är inte bara all onyttig mat jag ätit senaste tiden (är på semester i London just nu så det är lite si och så med maten).

Efter KUB:et (som jag modigt nog tänker förvänta mig ska visa att allt är bra) kommer jag gå ut med graviditeten offentligt. I detta fall gäller det väl först och främst på Facebook (för inget är ju officiellt förrän det står på FB ). Närmaste familjen vet ju redan.

Nytt med graviditeten är att illamåendet har börjat ge med sig och att mina bröst har börjat växa till sig igen. De har lite blåare vener nu också och ömmar lite. Det är knasigt för de har inte ömmat alls under graviditeten hittills men bestämde sig väl för att börja nu.

Annars finns det faktiskt tillfällen då jag liksom glömmer bort att jag är gravid för en stund eftersom illamåendet inte finns där hela tiden. Men nu inleds ju de där så kallade ”spökveckorna” då man inte alltid känner sig så gravid hela tiden.

Ska verkligen försöka njuta av den nu kommande andra trimestern, för första och tredje är inte alltid en dans på rosor.

Uppdatering om KUB kommer på fredag!